Ledig helg, den 11:te september och en bekännelse

Ja det stämmer. För en gångs skull har jag en helt ledig helg. Inga privata engagemang alls, bara lite planering inför nästa vecka i skolan. Och vad händer då? I flera veckor har eleverna hostat och snörvlat av diverse förkylningar. När jag slappnar av och tänkte njuta av en ledig helg ramlar förstås ett litet elakt virus ner i halsen och sprider sin välkända sveda och skrovlighet. Pest!

Igår var det den 11:te september. Äldste sonen Jakob ringde och hälsade att vårt barnbarn Beda just igår tog sina första steg. Ödesmättade nyheter, för nu får de börja jaga en pigg liten krabat som tar sig fram allt snabbare i tillvaron.

Så var det dags för bekännelsen: jag har inte hunnit eller prioriterat något i IKT-kursen. Trots att det är en intressant kurs har energin den senaste månaden bara gått åt till jobbet (skolan, elever, studieresor, hajk osv). Denna helg åkte vi ner till vår lilla stuga på Sturkö och där visar sig plötsligt en del viktiga uppdrag som måste lösas innan vintern kommer. Ja du vet: ekan ska upp på land, falu rödfärg behövs på den nyspikade lockläkten, osv. Jag får helt enkelt erkänna att jag troligen snart blir utkastad från den fantastiskt intressanta kursen om jag inte lyckas omfördela min begränsade fritid på något sätt.

I alla fall kan jag nu rekommendera några andra intressantare bloggar.
Yngste sonen som nu pluggar franska i Paris: manneparis.bloggo.nu samt äldsta dotterns på ellasalmonella.blogger.com.

Vi ses!
/Anders

Steamy Windows och interaktiva tavlor

Visst är hon full av energi, Tina Turner, när hon sjunger Steamy Window i bakgrunden medans jag skriver på min blogg. Immiga fönster får mig osökt att tänka på det där med interaktiva tavlor.

Hur menar jag nu då? Minns när det pågick stora diskussioner för drygt ett år sedan när vi byggde till våra utbildningslokaler. Alla klassrum skulle ju utrustas med den senaste tekniken och då måste vi förstås ha interaktiva tavlor. Bort med alla andra varianter av media och teknik. Ingen TV, overhead, bandspelare, DVD-spelare, VHS, osv. i varenda klassrum. Och vilken typ av interaktiv tavla skulle ersätta allt detta?

Fönstren var nog lite immiga för oss alla. Glada säljare åkte gärna ut till oss och visade ivrigt upp deras tekniker som självklart var överlägsna alla andra modeller.

Hur gick det då? Vi fastnade för Cleverboard. Leverantören talade varmt för deras projektor med short throw, dvs den satt väldigt nära tavlan för att undvika blänk i elevernas ögon. Men projektorerna var lika högljudda som en höfläkt. Vi lyckades häva köpet av 3 av 4 projektorer och har bara en dyrbar rackare kvar som surrar. Vi satte in vanliga projektorer mitt i taket istället i de tre klassrummen. Eftersom tavlans projektionsdel är matt blir det inga bekymmer med reflexer.

Sen var det där med hur lätt det är att lära om. Visst sattes det in utbildningsinsatser i början, men många var fortfarande beroende av overheader så nu finns en ambulerande projektor att låna in för de som kräver. De streamade filmerna från AV-centralen fungerar oftast, men ganska ofta får jag och de andra IT-nissarna rycka in när våra kollegor inte får igång uppspelning av en film eller DVD. Den interaktiva delen av tavlan används bara av ett fåtal, och vad jag vet är det bara en kollega som sparar de interaktiva lektionerna för att skicka till eleverna.

Projektor och Internet i alla klassrum
Steg 2 i vår satsning blev att utrusta alla andra salar på skolan med vanlig projektor i taket som visar bilden på filmduken. Projektorn är kopplad till en dator och till nätet. Det har blivit en större framgång, för den interaktiva delen av tavlorna är egentligen bara en liten finess som ett fåtal använder.

En svaghet är om man vill skriva i den projicerade bilden direkt på tavlan och inte använder den matta filmduken så blir det blänk/reflexer i elevernas ögon från projektorn. Likaså uppstår det emellanåt datorstrul, t.ex. för att en dator råkar sakna senaste versionen av något program, eller inte har rätt codec för att visa vissa filmtyper, eller för att någon drivrutin måste uppdateras, eller den absolut vanligaste dvs att kreativa personer kopplar om sladdarna av någon speciell anledning men glömmer att återställa.

Slutsats interaktiva tavlor
Min rekommendation vad gäller teknik i klassrummet är att utrusta klassrummet med dator med internet och en fast monterad projektor i taket. Se till att datorn med högtalare och sladdar är fixerade helst i en låsbar pulpet för att slippa att sladdarna kopplas om och inget fungerar. Projicera på vanlig filmduk, eller köp en tavla med matt projektionsdel (som tyvärr är lite knepig att skriva på med vanlig penna eftersom man måste sudda med blöt svamp).

När alla lärt sig använda dator och projektor (och glömt VHS, DVD, Overhead) köper ni som steg två till externa sensorer med speciella pennor liknande Cleverboard. Lägg inga stora pengar på att köpa dyrbara oflexibla tavlor som ett fåtal lär sig använda!

Elgg - bara ytterligare ett socialt media, eller mer?

Efter att under två kvällar försökt sätta mig in i hur Elgg fungerar har jag inte blivit så mycket klokare. Klart är att Elgg liknar sociala media liknande Facebook. Du har inloggning och profilmöjligheter. Sedan kan du förstås kommunicera med alla andra som är där. Du kan adda vänner, skriva blogg, lägga ut notislappar till alla, lägga upp filer till alla, osv. Tyvärr har jag inte hittat någon bra demofilm. En bra video hade kunnat förklara lite tydligare. Jag försökte oxå fixa en beta-inloggning via elgg.com, men det tar kanske några dagar innan man får inlogg där.

Med denna typ av peer-to-peer-learning kommer säkert motiverade elever att suga i sig som svampar, men andra kommer väl som vanligt att tappa fokus efter en stund och chatta med kompisar, eller göra annat. De blir inte motiverade automagiskt bara för att de släpps in i en virtuell datoriserad värld med massor av möjligheter. Det kommer fortfarande att behövas någon form av coach-lärare-handledare som peppar och motiverar.

Jag ser tydligt att Elgg skulle kunna ersätta det intranät vi har för våra elever i First Class. Men det verkar skilja sig från LMS:er därför att jag inte kan hitta funktioner för inlärning med diagnos-test-uppföljning-betygssättning, osv. Alla befinner sig på samma plan i Elgg, dvs ingen uppdelning i lärare-studentnivå. Jämlikt.

För att personliga lärmiljöer typ Elgg ska ge effekt i en inlärningsmiljö krävs förstås en kritisk massa, dvs att tillräckligt många finns på plattformen så att man hittar personer som har samma intresseområde och därför kan dela med sig. Ska vi ha nytta av den på den gymnasieskola jag arbetar på måste jag som lärare styra in alla elever hit. Fast då är ju frågan om det inte vore bättre att utnyttja det sociala media de redan är inne på och känner till, dvs Facebook istället.

Fråga till dig som är mera insatt: vad kommer man att sakna om man väljer Facebook istället för Elgg? Eller skulle Facebook kunna fungera på samma sätt?

Gokväll på er alla!

Bilda - med kungen & Silvia

En LMS är en lär-plattform på Internet, dvs en miljö där man kan lägga upp lektioner, tester, utvärderingar, diskussionsforum, osv. Bilda heter den LMS som man använder på distanskursen "IKT" (jo, jag vet att namnet är inte speciellt beskrivande men de verkar inte vilja byta till något tydligare) som KTH driver (och som jag försöker hinna med att läsa).

Nu har jag just lagt upp en enkel lektion om kungen & Silvia. Tyvärr måste man vara inloggad för att kunna se lektionen, så läser du inte IKT-kursen får du fantisera själv. Jag lyckades lägga upp lektionssidor med text och bild (om min äldsta dotters katter som heter kungen & Silvia). Att skapa enkla testfrågor och en utvärdering var inte heller speciellt komplicerat. Tyvärr lyckades jag inte få till en lucktext där man skulle fylla i ord som fattades. Jag skapade också ett diskussionsforum och skickade meddelanden via den gemensamma meddelandefunktionen. Bilda verkar vara ett kompetent verktyg, men jag skulle behöva en termin med elever i skarpt läge för att utvärdera på riktigt. Till exempel driver jag en fotokurs på skolan där lektionerna redan idag ligger på skolans nätverk i HTML-form. Vore perfekt att kunna lägga in dem i ett LMS.

När man skapar lärmoduler i Bilda tvingas man i Bildas layoutmall. Jag har ännu inte hunnit hitta möjligheten att ändra mallen. Det är väl här en del tycker att det är tråkigt att inte kunna ändra layouten (om det nu inte går).

Nu är klockan snart 23 och det betyder att min tid är ute för idag. Sov gott!

Bannlys mobilen

I förra veckan var jag med om en diskussion om mobilens vara eller inte vara i klassrummet. Många av mina kollegor tycker att mobilen bara blir ett störande moment och vill i princip att mobilen alltid ska vara avstängd i klassrummet. Många elever har svårt att låta bli att svara när det kommer ett sms och då tappar de koncentrationen. Jag har några elever som har svårt att sova på nätterna. Trots det vågar de inte stänga av mobilen på natten, för det kan ju komma ett viktigt sms. Nån kanske behöver dem mitt i natten och då vill de vara tillgängliga. Då vore det bra om vi vuxna lärde eleverna stänga av, dvs hjälpte dem skapa arbetsro.

I kursen Datorkunskap (gymnasiet) låter jag eleverna använda mobilerna för att spela in ljud och ta foto som de sedan tankar in i datorn för att använda i sina arbeten. I matematiken eller företagsekonomiska kurser får mina elever använda mobilen om de inte har med sig någon annan räknare. Många av mina elever blir lätt störda när de försöker koncentrera sig, och då skapar musik i lurarna från mobilen/mp3-spelaren en perfekt ljudmatta som avskärmar dessa elever så de kan arbeta koncentrerat med mattetalen. Likaså tipsar jag eleverna att använda kalendern i mobilen så att de kommer ihåg att läsa på till proven. Och behöver man fakta av något slag är de flesta av dagens smarta mobiler uppkopplade på nätet. Jag ser mobilen som ett verktyg som självklart ska användas. Den är oftast tillgänglig och kan idag en hel del.

På många arbetsplatser är mobilen ett självklart arbetsredskap. På andra bara ett störningsmoment. Man måste lära sig förhålla sig till dem på rätt sätt på olika jobb. Piloten, kirurgen, samtalsterapeuten, föreläsaren eller svetsaren måste under vissa arbetsmoment ha telefonen avstängd (eller åtminstone ljudlös). Säljaren, marknadsföraren, kundtjänstpersonal, receptionisten måste nästan alltid vara tillgänglig.

Den unga generationen som växer upp idag måste lära sig hantera detta för att unvika negativ stress. Ska man bannlysa mobilen i skolan, eller lära eleverna hantera den på ett sunt sätt? Eller är det sunda sättet att hålla mobilen ljudlös under möten och genomgångar samt att lära sig att låta bli den och kolla sms:et senare? Ja, vad säger du?

Skrapa på ytan

Dags att försöka överblicka lärplattformar (LMS) för nätbaserad utbildning. Det känns som att skrapa lite på ytan. När man bara nosar på de olika plattformarna en kvart var hinner man liksom inte få nån koll på vad de kan, hur lättarbetade de är och vilka möjligheter till attraktiv layout det finns. Hoppas jag hittar någon som redan gjort en bra jämförelse på nätet.

Minns mina sista år på Lernia när jag nosade lite på Luvit. Tänk att det är mer än åtta år sen! Det var ett av de mera kompetenta på den tiden. Likaså talades det en del om Blackbord redan då. Den IKT-kurs jag läser ligger i systemet PingPong. Visst liknar det det system Växjö Universitet (numera Linnéuniversitetet) använde på de distanskurser i ekonomi jag gick för några år sen. Kommer ihåg en ihärdig promotor från Linköping som kontaktade mig en del under den sista fasen i Lernia-tiden och ville att vi skulle anamma deras PingPong. Med facit i hand kanske jag borde drivit på mera, men eftersom jag då var på väg att byta jobb rann kontakten ut i sanden.

Förra året fick vi på skolan besök av representant som ville visa möjligheten med First Class ED. Vi använder First Class som intranät och kontaktyta mellan elever och personal. Modulen ED går att koppla till (för ett antal tusenlappar) och är ett förenklat LMS. Det visade sig ha en del begränsningar som gjorde att jag inte ville driva på att vi skulle skaffa det. Hoppas att jag nu i kursens gång hittar något kompetentare verktyg jag hellre rekommenderar.

Enligt Wikipedia finns det lite att välja på. T.ex. InfoMentor P.O.D.B, eGate, Rexnet, Vklass, IT's Learning, Klickportalen K3, Fronter, Dokeos, Chamilo och Moodle. När jag snubblade in på Moodles hemsida och loggade in som elev verkade jag hamna i en tråkig textbaserad värld (jämförbart med SPCS gamla spel Stugan). Hoppas att Moodle kan mer, för det sägs vara en av de mest spridda verktygen baserad på öppen källkod. I kväll kommer jag inte längre, men förhoppningsvis lyckas jag kliva in under skalet på någon LMS som ger mersmak.

Må solen lysa över dig även i morgon!

Min lilla podradio och onödig IKT?

Under några kvällar har jag nu samlat ihop lite av de instrument som ligger här hemma. Jag har samlat dem i datorn. Ja, gjort ett litet radioprogram där du får höra hur de låter. Du hittar dem på Myspace om du väljer "Instrumentdemonstration" i låtlistan på högersidan under följande länk .

Till det enkla programmet har jag använt olika apparater. Först spelade jag in alla instrumenten med min nya minibärbara Asus EeePC och den inbyggda mikrofonen. Tyvärr är ljudkortet inte så bra balanserat, så det brusar massor. Sedan försökte jag koppla in en bra Sonymic, men där stämde inte impedansen med datorn, så det brusade också där. De instrument du får höra är alltså från datorns egen inbyggda mikrofon.

När jag sedan skulle spela in mitt tal gav jag upp och kopplade Sonymicken till äldste sonens gamla Sony-Minidisc som ger ett 100procentigt ljud. Sedan line-ade jag in den i familjens stationära dator som har en renodlad line-ingång. Nu börjar jag hitta en bra balans i ljudet, men överdrev tydligen ljudnivån på vissa ställen med Audacitys "Normalize"-funktion. Skulle jag göra om detta hade jag kört med Minidisc-spelaren och Sonymikrofonen direkt.

Eftersom jag pysslat med ljud i datorer åtskilliga gånger under de senaste 15 åren var det inga problem. Det enda som irriterar är att den nya minibärbara dator jag köpte för fyra månader sedan inte har bättre ljudkapacitet.

Nog kan jag sätta mig ner och spela in en massa lärdomar för mina elever, men det är helt beroende på hur mycket tid jag har över. Att göra bra hemstudioinspelningar med klass kostar många timmar. Det gäller i så fall att välja moment med omsorg. Moment som kommer att ha en lång hållbarhet och inte blir omoderna på några år.

Det jag kommer att fortsätta med är att lära eleverna spela in och hantera ljud, bild och film i datorerna. Åtminstone så länge kursen Datorkunskap finns kvar. I GY-11, dvs Skolverkets nya version av gymnasieskola som ska sjösättas hösten 2011 finns den inte kvar.

Risker ser jag väl inte direkt. Möjligen det gamla vanliga att elever kan få för sig att vara taskiga mot andra och då använder digitala vägar, t.ex. i form av hemtillverkade mp3-filer på nätet. Har man slängt ut något på nätet är det sedan nästan omöjligt att radera det.

Lika omöjligt att rätta till som det kan vara när det hittats på en onödig akademisk förkortning som sedan ihärdigt klänger sig kvar i vissa delar av tillvaron men som krånglar till det för den alla andra i samhället. Tidningen Computer Sweden som jag rekommenderar om du vill hänga med på IT-området hade en intressant krönika om förkortningen IKT, skriven av Anders Lotsson den 23 april om just detta ämne.

Vem utanför skolvärlden vet - eller bryr sig - om förkortningen IKT. Varför inte helt enkelt kalla detta mystiska för IT, ett begrepp som alla förstår och som säger samma sak. IT som i informationsteknik. För hela den här intressanta kursen jag läser handlar just om detta. Och Anders har helt rätt när han påstår att dagens IT bygger på kommunikation i alla dess bemärkelser.

Så hamnade jag där igen. En onödigt lång artikel på min blogg. För mycket IKT. Därför får det nu vara slut för dagen. Gonatt!

F**k You Twitter

Nu ska du få en kort analys av de sociala medierna Myspace, Twitter, och Facebook.

Min bild av Myspace är att det nu passerat popularitetstoppen och blir nu allt med igengrott med reklam och tappar publik. Efter att ha varit så stort i många år tror jag däremot inte att denna stjärna kommer att slockna lika snabbt som t.ex. IT-succén Netscape gjorde. Min gissning är att Youtube numera är en mycket bredare kanal att sprida ny musik och artister på. Sen har vi ju guldägget Spotify, där jag får massor av nya musiktips flera gånger i veckan. Spotify har väckt liv i mitt flämtande musiklyssnande som Myspace aldrig gjorde trots att vi med vår lilla grupp Finally Found tryckte in några låtar där. Den gamla radioapparaten på bilden från Philips var med och gjorde radion till ett första musikmassmedium. Är månde Youtube och Spotify de ultimata musikmedierna?

Idag offrade jag några minuter åt Twitter. Inte många av mina kompisar twittrar, däremot bor alla på FB. Och när jag ser hur snabbt FB käkar av mitt livs minuter är valet enkelt. Mitt liv behöver inte fler passiva datorminuter. Jag är ingen hungrig kändisnyhetskonsument, och hittar inte så många vänner där. Jag vill vara där mina vänner finns och då är valet enkelt idag (FB). Får jag citera artisten Lily Allen som nämndes i IKT-kursen så säger jag (håll för öronen om du är lika känslig som jag): "Fuck You merry merry" Twitter.

Kommentar: Linn har på sin blogg lagt in bra sätt att använda Twitter i undervisningen, se länk.

Nog går det att använda sociala nätverk i undervisningen. För att få kontakt med personer som har slut på batteriet på mobilen och sitter vid en dator försjunken i att sköta djuren i FarmVille. Eller för att få igång en diskussion om ett ämne där man inte träffas IRL. Eller för att lägga ut info för dem som inte har tillgång till mer dedikerade gemensamma kursareor. Eller för att knyta nya kontakter och hitta gemensamma nämnare. Perfekt om man vill träna språk eller hitta vänner över hela klotet.

Visst finns det också risker:

- Först och främst är det lockande att hamna på sidospår när man tumlar runt i sociala nätverk, och då sjunker fokusering och effektivitet.

- Skriftlig kommunikation ger emellanåt upphov till missförstånd och jag har själv varit med om att elever blivit ovänner på grund av några snabbt skrivna rader. När man förmedlar ett budskap med enbart bokstäver och lite smileys fattas all den feedback man annars uppfattar i minspel och gester när man möts IRL. Till och med i ett telefonsamtal finns det fler möjligheter att uppfatta tvekan och nyanser i rösten.

- De flesta av mina elever är väl medvetna om risker med "fula gubbar på nätet", men ändå är man sårbar och offentlig på ett nytt sätt. I de sociala medierna lämnar man utan att blinka ut massor av fakta. Till exempel kan ett foto av dig med en mössa med texten "Porn Star" göra att du förlorar jobbet. Eller andra fakta kan leda till att du får ett jobb eftersom arbetsgivare får en ganska tydlig bild av dig via sociala medier när du söker jobb.

- Sen är det förstås det där med utsattheten. Ja när några onyanserat skriver om nån på nätet. Flera hjälper till, och snart är det en storm av nätmobbing som ingen kan värja sig från. En storm som dessutom inte går att göra ogjord. Inte går att radera, den har redan fastnat i massor av noder på nätet. Därför behövs föräldrar på nätet precis som föräldrar på stan en lördagkväll. För där olika åldrar möts skärper man sig väl lite, eller?

:) Gonatt!

Jordgubbstvillingar?

I höstas planterade jag jordgubbsplantor på torpet. Fick plantorna av min mor som är proffs på plantor. Visste du att dessa plantor är enäggstvillingar med min mors plantor? De förökar sig nämligen med revor som sträcker sig några decimeter ut från moderplantan. Längst ut i spetsen på revan bildas en ny liten planta som snart rotar sig. Och vips har en bebisplanta fastnat i marken. Sprider sig nästan som ogräs.

När jag installerar om en dator, eller hamnar på en ny dator brukar jag lägga upp de vanligaste länkarna/bokmärkena i den webbläsare jag för stunden tycker bäst om. Jag vill se till att jag lätt hittar Google (min favoritstartsida), min hotmail, direktlänkar till sr.se, svt.se, eniro, hitta.se, birthday.se och en del annat. Ibland är jag noga med att spara gamla länkar innan jag blåser om datorn. Men många gånger gör jag om listan från början för att bara få med de viktigaste fräschaste länkarna. Gamla bokmärkeslistor tenderar nämligen att bli inaktuella ganska fort.

För tillfället har jag blivit lite förtjust i snabbheten i Google Crome. Där har jag också den fördelen att mina bokmärken synkas, så oavsett vilken dator jag sätter mig vid och kör Crome så har jag samma bokmärken med mig. Enda nackdelen med Crome är att den inte klassificerats för de banker jag ibland behöver gå in på. Därför har jag också Firefox med som min andra läsare.

I IKT-kursen skulle vi testa bokmärkestjänster på webben. För att komma åt den jag testade (decicious.com) var man förstås tvungen att ha ett yahoo ID. Gissa om man blir glad för att behöva regga sig på allsköns siter? Grr, nåja det gick väl. Efter kursen kommer jag ändå att låta kontot dö efter ett tag. Nackdel 1 = ytterligare konto att hålla reda på när man som jag är en vagabond bland datorer. Den handskrivna kontolistan med krypterade lösenord blir allt längre...

I den fotokurs jag håller på fredagarna lägger jag ut veckans lektion inkl bildmaterial och länkar på skolans nätverk. Oftast använder jag bokmärken/länkar så att jag är sändaren av bokmärket och eleverna går dit och utför diverse uppdrag. Då har jag redan bra kanaler för att organisera dessa bokmärken och tycker inte det tillför något att lägga över dem i ett nytt system. Jag vill inte bygga upp ytterligare ramverk som ska underhållas. När man som jag levt i drygt 50 år inser jag min begränsning. Jag vill inte fylla mitt liv med ytterligare måsten. Nu vill jag bara förenkla och rationalisera. Välja det bästa, och inte springa in i så många återvändsgränder mer. Länkar och bokmärken är ju trots allt bara spegling av verkligheten. Som löv som vissnar när de tappar kontakten med trädet.

Bättre vore att likt jordgubbsplantan klona ut nya friska revor som ersätter de gamla samlingarna av bokmärken. Bort med gamla löv och döda plantor. Regelbundet kasta sina gamla bokmärkeslistor och göra nya. Hålla kvar vid det som har livskraft och rensa undan tillfälliga besök på sajter som visst var intressanta, men inte var något som är intressant i längden.

Skapa tillsammans?

Söndag idag igen. Vad snabbt de kommer nu för tiden. Sitter och funderar på vad vi kommer att skapa tillsammans på danskursen i kväll. Dansen ger alltid massor av energi och endorfiner som räcker flera dagar framåt.

Tänk om jag hittade nya nycklar för att stimulera elevernas gemensamma lärande med Wikis. Att de fick lära sig grunderna i Datorkunskapskursen och till exempel fick skapa projektrapporter tillsammans i kursen Projekt och företagande.

Vi har redan First Class som gemensamt konferenssystem/intranät på skolan. Där finns dessa möjligheter inbyggda, men det är inte många som skriver gemensamma dokument där. Jag försökte köra igång en klasskonferens bara för min klass, men det blev en engångstest som ingen drev vidare. Vill de småprata är Facebook (eller Bilddagboken så länge de fortfarande är kvar där) mycket bättre.

Som ett litet test skapade jag en wiki i PBworks. Men där insåg jag att stommen bara är på engelska. En del av mina elever klarar engelskan bra, men det finns en stor grupp som bara låser sig och då inte klarar något alls när jag inte hänger över dem och översätter. När jag hinner får jag testa www.wiki-site.com som går att få på svenska.

En sak man måste se upp med ang Wikis och vår vanliga skolorganisation med ett tidsschema är att alla i en klass har lektion samtidigt, och simultan redigering inte fungerar så bra i wikidokument. Man får organisera så att alla får lära sig skriva, men att de antingen redigerar tillsammans på en dator, eller separera dem i tid.

Det bästa med wikis är förstås att det är ett verktyg som bygger på människans sociala behov: att jobba tillsammans. Där finns en drivkraft som kan övervinna många hinder. Gruppen ställer om den är rätt sammansatt höga krav på de enskilda medlemmarna.

Nu när jag fått en liten aning om möjligheterna behöver jag bara lite konkreta exempel som passar på mina kurser. Ska leta vidare. Eller har du några bra tips?

Mormors ersättare?

Tiden går, men mina prestationer hinner inte riktigt med. Men livet går vidare. Min mormor fyllde 95 för några veckor sedan men har varit mycket svag. För några dagar sedan drog hon sitt sista andetag. Hon finns inte mer här på jorden, inte ens på Youtube. När jag visade henne en webbkamera för 15 år sedan var hon ytterst misstänksam, och ville absolut inte hamna i datorn. Men idag finns hon faktiskt på släktens blogg där fotot på henne och hennes barn, barnbarn, barbarns barn, och barnbarns barnbarn fanns med.

Apropå Youtube, så är det en riktigt bra uppfinning. I skolan har jag ofta plockat fram snuttar och visat för mina elever. Det är inte alltid så lätt att hitta bra saker, men t.ex. i en kurs som heter Försäljning och service fanns det en del att plocka fram som eleverna uppskattade. Jo jag är rätt såld för Youtubes möjligheter, men också dess gränser. Svagheterna är t.ex. att du kan hitta allsköns bråte här. Exempelvis jag och några vänner som försöker oss på en enkel heminspelning med vårt lilla band.

Likaså hittar du en del av mina elevers kreativa framfart om du söker på min skolas nam. Kanske borde jag inte lärt mina fotoelever använda videokamera, eller hade de kommit på det själva ändå.

Slutsatsen är självklar: Youtube är ett bra och lättanvänt verktyg som passar bra för utbildning, både att titta på och att lägga ut sina alster! Men det kan aldrig ersätta min fantastiska mormor Elly!

Bilder och identitet

Ser ett matlagningsprogram på TV och folket här vill att jag gör mat i kväll. Det blir omelett och en bönsallad. Men jag vill också berätta om mina framsteg i IKT-kursen och just nu är det fokus på bilder på nätet. I vanliga fall lägger jag bilderna på Facebook, men det är nyttigt att testa samma sak på Flickr. Här en snöbild från Sturkö.

Men inte blir man glad när man för att komma åt Flickr måste skapa ytterligare en ny identitet på nätet. Jag har de senare åren försökt reducera mina mailkonton, för vem orkar kolla i alla dessa konton. För man vill ju bara ha högst två konton: privatkontot och jobbkontot, eller? För att komma åt Google-funktioner och denna blogg var jag tvungen att skaffa en google-identitet, och nu för Flickr en Yahoo-identitet. Min vanliga hotmail är min huvudsakliga privatmail. Sen är det jobbmailen förstås. Så har jag min gamla Spraymail kvar. Och så får man ju en del mail till Facebook.

Ska man nu vara säker på alla dessa (och förstås en massa andra inlogg på nätet) bör man undvika att använda samma lösenord. Olika identiteter med olika lösenord. Säkra lösenord ska förstås inte vara lätta att komma ihåg. Krångliga långa kombinationer sprider ingen glädje runt sig. Alla kommer förstås att ropa yippie när visionen från bibelns uppenbarelsebok blir verklighet: chipmärka människorna på höger hand eller i pannan. Du får en stabil identitet som fungerar vid alla inloggningar och inte kan förfalskas. Du slipper hålla reda på en massa olika lösenord. Men vågar man ge sig in på denna märkning när Johannes så tydligt varnar för dess konsekvenser?

Flickr var ingen överraskning. Lätt att tanka ut bilder, tagga och sortera i grupper för att visa upp. Kommer detta att vara framtidens fotoalbum? Som man visar upp för barnen och berättar vad farfar gjorde och om snökaoset vintern 2010. Och där en del kommer att göra snygga upplägg, men andra inte orka eller ens veta hur man gör.

Du hittar mitt lilla försök i följande länk.

Flickr är lätt att använda och går enkelt att använda i skolsammanhang. I många sammanhang vill eleverna presentera både text och bild i samverkan. Då tycker jag Pretzi (bildspel på nätet) eller Google docs är bättre eftersom de där kan göra kompletta dokument eller bildspel med layout. Gäller det att presentera foto är de redan så hemma i Facebook, eller Bilddagboken att de lättare använder det de redan kan. Vill man ha kritik på sina foto är fotosidan.se ett annat bra ställe. Alltså tror jag inte Flickr eller PicMe kommer att regera vad gäller foto och dagens gymnasieungdomar.

Google Docs och parallellism

Snabb summering av Google Docs

Har testat filer i Ms-Officeformat samt OpenOffice-format.

Fördelar

Man kommer åt alla dokument så fort man kommer åt Internet.

Man kan dela dokumenten med andra och lätt bidra med sina delar när man jobbar ihop.

Perfekt när elever ska komma åt samma dokument och redigera, t.ex. vid gemensamt projektarbete. Fast å andra sidan har de samma möjlighet i skolans mailsystem.

Svagheter

Har inte alls lika många funktioner som de skarpa programmen, dvs begränsar layout och funktioner.

OpenOffice presentationsformat ODP går inte att öppna eller jobba med i Google Docs.

Upplevde lite strul med Klippa-klistra från dator

Jag tror absolut att webbaserade program kommer att ha stor framgång i morgon. Har t.ex testat Pixlr som är ett program som liknar Photoshop, dvs bildbehandling och Prezi som är ett presentationsprogram på nätet. Båda dessa liknar Google Docs därför att deras funktioner är begränsade jämfört med lokala datorprogram.

Allt efter som vi får snabbare, säkrare uppkoppling till nätet och om vi har turen att slippa hackerangrepp kommer detta med webbprogram på servrar att bli allt större. Men jag tror i dagsläget inte det kommer att slå ut de lokala programmen när man arbetar professionellt t.ex med bildbehandling, reklambyrå, osv. Gissningsvis kommer man att jobba allt mera parallellt. Både i den lokala datorn och på nätet, allt beroende på vad man gör, vem man jobbar med, osv.

Eller vad tror du?

Gokväll på er alla!

/Anders

Sista sucken?

Min mormor ska fylla 95 nästa torsdag. Jag är så imponerad av denna kvinna som fortfarande är så klar i huvudet och har betytt så mycket för mig och oss alla. Men hon blir allt mattare. Pratade med henne i telefon för några dagar sedan och hon hör knappt vad man säger längre. Hennes sjukdom börjar göra sig gällande och det kanske inte är så lång tid kvar. Jag kommer att sakna min älskade mormor när hon väl kastat in handduken!

Däremot tror jag inte jag kommer att sakna RSS-läsare. På kursen jag försöker hinna att läsa handlar det just nu om RSS-flöden. Att ha ytterligare en brevlåda att öppna och försöka hålla koll på känns inte så angeläget för mig. Redan idag får jag ett antal mail både i min privata e-postlåda och jobbets. Där ramlar det in allt från 2-10 mail varje dag på sådant jag prenumererat på att få veta mer om. Likadant har jag knutit nyheter på min Facebooksida till mail som ramlar in i min mailbox. Skulle möjligen vara om jag tvingade ut eleverna på varsin blogg där de skrev in sina arbeten. Då kunde jag få mail direkt när någon skrivit på sin blogg. Men det får jag ju idag också när de mailar in sina dokument. Frågan är vad det tillför?

Jag har alldeles för lätt för att hitta en massa intressant överallt (och i synnerhet på nätet). Att då ha ytterligare en läsare att kolla blir bara för mycket. Information Overload! Ska jag må bra måste jag istället hela tiden se till att sortera bort och prioritera. Säga NEJ (vet knappt hur man stavar det ordet)!

Jag trivs i sommarstugan på Sturkö. När jag väl är där slipper jag en hel del "måsten" och krav. Kan koppla av utan att behöva bry mig om det ena eller andra. Skulle tro att det i vår moderna IT-ålder kommer att finnas behov av retreat, kloster, meditation, avkoppling, ovs. IT-ålderns infödingar kommer garanterat också att behöva professionell rådgivning i hur man filtrerar, väljer bort, säger nej, och ser till att tillvaron blir dräglig och harmonisk.

Eller vad tror du?

Solo, en utmaning?

Jo så är det faktiskt. Nu menar jag inte att vara singel, eller att sitta ensam och slölyssna på OS, utan att försöka ta till sig Biggs Solo-taxonomi. Det låter självklart när man ser de tre vinklarna på inlärning.
1. Att bara dela in eleverna i bra eller dåliga. Att bedöma dem efter vad de är. Visst gläds man över att vissa elever har så lätt att lära och når bra resultat. Och det känns ibland som om det inte finns något hopp för de svagare.
2. Att försöka bli en engagerad och pedagogisk lärare i motsats till ostrukturerad och oengagerad. Att bedöma undervisningens kvalité beroende på hurdan läraren är.
3. Den högsta nivån där man fokuserar på vad eleverna gör, och att de lär sig rätt saker. Att vara noggrann med att se till att examination mäter det man avser att eleverna ska lära sig. Så inte elever med bra studieteknik memorerar fakta bara för provet.

Gud: hjälp mig att utveckla min förmåga åt detta håll. Att lära mig ställa de rätta frågorna. Att ge eleverna bra uppgifter som får dem att utveckla sitt tänkande och skapa användbara kunskaper. Uppgifter och inlärningsstrukturer som genererar bra inlärningssituationer. Där de dessutom får känna kraften av inlärning tillsammans, inte bara på egen hand.

Kollektiv resa i kylans tecken

Jo, det var ju det där med snön. Varje dag fylls den på bit för bit. Ju mer den packas desto mera is och modd där jag försöker cykla i samhället. Hjulen sladdar till och jag får hjärtat i halsgropen när jag hör en bil komma emot mig. Men det lyckades denna gången också. Börjar jag tröttna på den, eller är det fortfarande en härlig känsla med allt det vita där ute?

Lite som i Moskva. Först undrade jag varför det stod gummor och hackade is vid nästan varenda busshållplatserna där. Sen förstod jag att med en så lång vinter packas snön till hal is. Och snön under en hel Moskvavinter bygger många decimeter is. Då är den enda lösningen att hacka bort den. Vi är så ovana vid detta här i vårt land, för hur ofta har vi minus och snö en så lång period?

Måste ändå tycka att snön är vänlig och mjuk. Trots att den orsakade ett besök på akuten i tisdags. Jo, det var friluftsdag på skolan och vi åkte till skidbacken i Hestra. De flesta susade snabbt iväg i backen och jag hade lovat finnas med bland nybörjarna. Lite seg start för en tjej som fick fel storlek på pjäxorna. Vi tryckte in oss i skidboden och lyckades få ett par som passade bättre. Och sen ut och se om det gick att styra och bromsa. Jodå. Den lättaste barnbacken var snart passerad och så dags för backe två. Gick bra i början men så tog gravitationen överhand och plötsligt gick det för fort. Och vad gör man när inte har kontakt med skidorna och inser att det står människor rakt fram. Jo, hon ramlade förstås, men med en arm under sig i fel vinkel.

Vi åkte till akuten i Växjö. Väntan förstås. Och sen kom en ung AT-läkare som försiktigt kände på hennes arm. Skulle vi röntga hela henne kanske? Efter rådgivning och lite hårdare klämmande av en rutinerad läkare begränsades det till axeln. Och mera väntan. Tre timmar senare fick vi glädjande reda på att det inte var något brutet. Bara mjukdelsskador.

Idag hjälpte snön mig med exotiska kontakter. Tänkte ta mig ner till sommartorpen för att kunna koppla av ordentligt i helgen. Bilen, frugan och svärmor for på annat håll, så den enda chansen att komma dit var att åka kollektivt. Efter en timmas planerande hittade jag den enda möjliga kombinationen av färdmedel. Vid normala förhållanden skulle det gått perfekt med byte i Ronneby och Karlskrona. Men så nonchalerade jag resans svagaste länk. Den andra delresan skulle gå via tåg...

Tack vare att tåget blev inställt fick jag stå och frysa i 25 minuter vid Ronneby station. Små hurtiga utrop i högtalarna värmde inte mycket. Plötsligt hör jag samtal på andra språk än svenska. Det låter bekant. Pakistan, eller Sri Lanka? Hello friend, we are from India. Och varför hamnar ni här i snöyran då? Aha, utbytesstudenter på Ronneby Högskola förstås. Software Engineering. Aha, då var det IT-snack igen. Och jag öppnar dörrarna direkt. Hur ser arbetsmarknaden ut här i Sverige? Halade upp en Computer Sweden ur ryggan och snart satt vi och översatte jobb till engelska.

Självkart missade jag bussen till Sturkö. Jämjöbussen stannar vid avfartsvägen och sen är det bara en mil att gå. I snöyran. I mörkret. Och nu börjar det blåsa och snöa allt mer. Tack älskade Lisbeth och Karl-Göran! För att ni kunde ställa upp och hämta mig. Snön skapar både värme, gemenskap och internationella kontakter! Jag älskar snön!

Slutet?

Ikväll ligger Bella, vår Golden Retriever, så stilla och flåsar tungt i finsoffan. Hon har varit dålig i mer än en vecka nu och vi har nästan inte fått i henne någon mat alls. Vi tycker så mycket om henne att hon också förtjänar en digital tanke. Det känns nästan som om det är sista natten för henne. Så här rofyllt ser det ut, söndagskvällen den 24 januari 2010. Sov gott lilla gumman!

Borde, borde inte...

Inte känns det så bra när jag bläddrar i kurshandboken och ser att jag verkligen inte håller tempot. Borde blogga varje vecka. Borde skrivit andra inlämninguppgiften. Borde hunnit längre i kursen. Borde, detta ord har drivit på mig i över 50 år, och fortfarande har det stark påverkan. Men emellanåt behöver jag lägga ordet "borde" åt sidan.

Igår träffade vi goda vänner där hon under det senaste året kämpar en hård kamp mot cancer. Det står än så länge oavgjort i matchen, men vi håller förstås alla tummar och ber alla böner för att hon ska vinna! Senaste veckan har vi dessutom försökt får vår gamla Golden Retriever att äta. Hon är snart 13 år och lever just nu på övertid.

Förutom att träffa våra vänner igår fick jag vara med om en höjdpunkt i denna IKT-kurs. Försöker se en del av föreläsningarna i kursen och hamnade igår framför Sir Ken Robinson. Tänkte först att det inte skulle ge något eftersom han skulle summera en konferens de varit på och där var ju inte jag. Redan efter den första minuten kunde jag inte hålla emot längre. Fick förmånen att släppa fram ett befriande skratt, och sedan fick jag faktiskt med mig min fru Anna och vi delade hörlurar och njöt. Tack Ken för en underhållande stund om hur skolan dödar kreativiteten.

Slutsats: ordet "borde" får inte ta död på kreativiteten. Jag hänger med i kursen så mycket jag har lust till. Skulle de slänga ut mig - so what? Och tack Spotify och The Solution för Pickin' Wild Mountain Berries för en underhållande stund. Förhoppningsvis ses vi igen!

Kram!