F**k You Twitter

Nu ska du få en kort analys av de sociala medierna Myspace, Twitter, och Facebook.

Min bild av Myspace är att det nu passerat popularitetstoppen och blir nu allt med igengrott med reklam och tappar publik. Efter att ha varit så stort i många år tror jag däremot inte att denna stjärna kommer att slockna lika snabbt som t.ex. IT-succén Netscape gjorde. Min gissning är att Youtube numera är en mycket bredare kanal att sprida ny musik och artister på. Sen har vi ju guldägget Spotify, där jag får massor av nya musiktips flera gånger i veckan. Spotify har väckt liv i mitt flämtande musiklyssnande som Myspace aldrig gjorde trots att vi med vår lilla grupp Finally Found tryckte in några låtar där. Den gamla radioapparaten på bilden från Philips var med och gjorde radion till ett första musikmassmedium. Är månde Youtube och Spotify de ultimata musikmedierna?

Idag offrade jag några minuter åt Twitter. Inte många av mina kompisar twittrar, däremot bor alla på FB. Och när jag ser hur snabbt FB käkar av mitt livs minuter är valet enkelt. Mitt liv behöver inte fler passiva datorminuter. Jag är ingen hungrig kändisnyhetskonsument, och hittar inte så många vänner där. Jag vill vara där mina vänner finns och då är valet enkelt idag (FB). Får jag citera artisten Lily Allen som nämndes i IKT-kursen så säger jag (håll för öronen om du är lika känslig som jag): "Fuck You merry merry" Twitter.

Kommentar: Linn har på sin blogg lagt in bra sätt att använda Twitter i undervisningen, se länk.

Nog går det att använda sociala nätverk i undervisningen. För att få kontakt med personer som har slut på batteriet på mobilen och sitter vid en dator försjunken i att sköta djuren i FarmVille. Eller för att få igång en diskussion om ett ämne där man inte träffas IRL. Eller för att lägga ut info för dem som inte har tillgång till mer dedikerade gemensamma kursareor. Eller för att knyta nya kontakter och hitta gemensamma nämnare. Perfekt om man vill träna språk eller hitta vänner över hela klotet.

Visst finns det också risker:

- Först och främst är det lockande att hamna på sidospår när man tumlar runt i sociala nätverk, och då sjunker fokusering och effektivitet.

- Skriftlig kommunikation ger emellanåt upphov till missförstånd och jag har själv varit med om att elever blivit ovänner på grund av några snabbt skrivna rader. När man förmedlar ett budskap med enbart bokstäver och lite smileys fattas all den feedback man annars uppfattar i minspel och gester när man möts IRL. Till och med i ett telefonsamtal finns det fler möjligheter att uppfatta tvekan och nyanser i rösten.

- De flesta av mina elever är väl medvetna om risker med "fula gubbar på nätet", men ändå är man sårbar och offentlig på ett nytt sätt. I de sociala medierna lämnar man utan att blinka ut massor av fakta. Till exempel kan ett foto av dig med en mössa med texten "Porn Star" göra att du förlorar jobbet. Eller andra fakta kan leda till att du får ett jobb eftersom arbetsgivare får en ganska tydlig bild av dig via sociala medier när du söker jobb.

- Sen är det förstås det där med utsattheten. Ja när några onyanserat skriver om nån på nätet. Flera hjälper till, och snart är det en storm av nätmobbing som ingen kan värja sig från. En storm som dessutom inte går att göra ogjord. Inte går att radera, den har redan fastnat i massor av noder på nätet. Därför behövs föräldrar på nätet precis som föräldrar på stan en lördagkväll. För där olika åldrar möts skärper man sig väl lite, eller?

:) Gonatt!