Skapa tillsammans?

Söndag idag igen. Vad snabbt de kommer nu för tiden. Sitter och funderar på vad vi kommer att skapa tillsammans på danskursen i kväll. Dansen ger alltid massor av energi och endorfiner som räcker flera dagar framåt.

Tänk om jag hittade nya nycklar för att stimulera elevernas gemensamma lärande med Wikis. Att de fick lära sig grunderna i Datorkunskapskursen och till exempel fick skapa projektrapporter tillsammans i kursen Projekt och företagande.

Vi har redan First Class som gemensamt konferenssystem/intranät på skolan. Där finns dessa möjligheter inbyggda, men det är inte många som skriver gemensamma dokument där. Jag försökte köra igång en klasskonferens bara för min klass, men det blev en engångstest som ingen drev vidare. Vill de småprata är Facebook (eller Bilddagboken så länge de fortfarande är kvar där) mycket bättre.

Som ett litet test skapade jag en wiki i PBworks. Men där insåg jag att stommen bara är på engelska. En del av mina elever klarar engelskan bra, men det finns en stor grupp som bara låser sig och då inte klarar något alls när jag inte hänger över dem och översätter. När jag hinner får jag testa www.wiki-site.com som går att få på svenska.

En sak man måste se upp med ang Wikis och vår vanliga skolorganisation med ett tidsschema är att alla i en klass har lektion samtidigt, och simultan redigering inte fungerar så bra i wikidokument. Man får organisera så att alla får lära sig skriva, men att de antingen redigerar tillsammans på en dator, eller separera dem i tid.

Det bästa med wikis är förstås att det är ett verktyg som bygger på människans sociala behov: att jobba tillsammans. Där finns en drivkraft som kan övervinna många hinder. Gruppen ställer om den är rätt sammansatt höga krav på de enskilda medlemmarna.

Nu när jag fått en liten aning om möjligheterna behöver jag bara lite konkreta exempel som passar på mina kurser. Ska leta vidare. Eller har du några bra tips?

Mormors ersättare?

Tiden går, men mina prestationer hinner inte riktigt med. Men livet går vidare. Min mormor fyllde 95 för några veckor sedan men har varit mycket svag. För några dagar sedan drog hon sitt sista andetag. Hon finns inte mer här på jorden, inte ens på Youtube. När jag visade henne en webbkamera för 15 år sedan var hon ytterst misstänksam, och ville absolut inte hamna i datorn. Men idag finns hon faktiskt på släktens blogg där fotot på henne och hennes barn, barnbarn, barbarns barn, och barnbarns barnbarn fanns med.

Apropå Youtube, så är det en riktigt bra uppfinning. I skolan har jag ofta plockat fram snuttar och visat för mina elever. Det är inte alltid så lätt att hitta bra saker, men t.ex. i en kurs som heter Försäljning och service fanns det en del att plocka fram som eleverna uppskattade. Jo jag är rätt såld för Youtubes möjligheter, men också dess gränser. Svagheterna är t.ex. att du kan hitta allsköns bråte här. Exempelvis jag och några vänner som försöker oss på en enkel heminspelning med vårt lilla band.

Likaså hittar du en del av mina elevers kreativa framfart om du söker på min skolas nam. Kanske borde jag inte lärt mina fotoelever använda videokamera, eller hade de kommit på det själva ändå.

Slutsatsen är självklar: Youtube är ett bra och lättanvänt verktyg som passar bra för utbildning, både att titta på och att lägga ut sina alster! Men det kan aldrig ersätta min fantastiska mormor Elly!

Bilder och identitet

Ser ett matlagningsprogram på TV och folket här vill att jag gör mat i kväll. Det blir omelett och en bönsallad. Men jag vill också berätta om mina framsteg i IKT-kursen och just nu är det fokus på bilder på nätet. I vanliga fall lägger jag bilderna på Facebook, men det är nyttigt att testa samma sak på Flickr. Här en snöbild från Sturkö.

Men inte blir man glad när man för att komma åt Flickr måste skapa ytterligare en ny identitet på nätet. Jag har de senare åren försökt reducera mina mailkonton, för vem orkar kolla i alla dessa konton. För man vill ju bara ha högst två konton: privatkontot och jobbkontot, eller? För att komma åt Google-funktioner och denna blogg var jag tvungen att skaffa en google-identitet, och nu för Flickr en Yahoo-identitet. Min vanliga hotmail är min huvudsakliga privatmail. Sen är det jobbmailen förstås. Så har jag min gamla Spraymail kvar. Och så får man ju en del mail till Facebook.

Ska man nu vara säker på alla dessa (och förstås en massa andra inlogg på nätet) bör man undvika att använda samma lösenord. Olika identiteter med olika lösenord. Säkra lösenord ska förstås inte vara lätta att komma ihåg. Krångliga långa kombinationer sprider ingen glädje runt sig. Alla kommer förstås att ropa yippie när visionen från bibelns uppenbarelsebok blir verklighet: chipmärka människorna på höger hand eller i pannan. Du får en stabil identitet som fungerar vid alla inloggningar och inte kan förfalskas. Du slipper hålla reda på en massa olika lösenord. Men vågar man ge sig in på denna märkning när Johannes så tydligt varnar för dess konsekvenser?

Flickr var ingen överraskning. Lätt att tanka ut bilder, tagga och sortera i grupper för att visa upp. Kommer detta att vara framtidens fotoalbum? Som man visar upp för barnen och berättar vad farfar gjorde och om snökaoset vintern 2010. Och där en del kommer att göra snygga upplägg, men andra inte orka eller ens veta hur man gör.

Du hittar mitt lilla försök i följande länk.

Flickr är lätt att använda och går enkelt att använda i skolsammanhang. I många sammanhang vill eleverna presentera både text och bild i samverkan. Då tycker jag Pretzi (bildspel på nätet) eller Google docs är bättre eftersom de där kan göra kompletta dokument eller bildspel med layout. Gäller det att presentera foto är de redan så hemma i Facebook, eller Bilddagboken att de lättare använder det de redan kan. Vill man ha kritik på sina foto är fotosidan.se ett annat bra ställe. Alltså tror jag inte Flickr eller PicMe kommer att regera vad gäller foto och dagens gymnasieungdomar.

Google Docs och parallellism

Snabb summering av Google Docs

Har testat filer i Ms-Officeformat samt OpenOffice-format.

Fördelar

Man kommer åt alla dokument så fort man kommer åt Internet.

Man kan dela dokumenten med andra och lätt bidra med sina delar när man jobbar ihop.

Perfekt när elever ska komma åt samma dokument och redigera, t.ex. vid gemensamt projektarbete. Fast å andra sidan har de samma möjlighet i skolans mailsystem.

Svagheter

Har inte alls lika många funktioner som de skarpa programmen, dvs begränsar layout och funktioner.

OpenOffice presentationsformat ODP går inte att öppna eller jobba med i Google Docs.

Upplevde lite strul med Klippa-klistra från dator

Jag tror absolut att webbaserade program kommer att ha stor framgång i morgon. Har t.ex testat Pixlr som är ett program som liknar Photoshop, dvs bildbehandling och Prezi som är ett presentationsprogram på nätet. Båda dessa liknar Google Docs därför att deras funktioner är begränsade jämfört med lokala datorprogram.

Allt efter som vi får snabbare, säkrare uppkoppling till nätet och om vi har turen att slippa hackerangrepp kommer detta med webbprogram på servrar att bli allt större. Men jag tror i dagsläget inte det kommer att slå ut de lokala programmen när man arbetar professionellt t.ex med bildbehandling, reklambyrå, osv. Gissningsvis kommer man att jobba allt mera parallellt. Både i den lokala datorn och på nätet, allt beroende på vad man gör, vem man jobbar med, osv.

Eller vad tror du?

Gokväll på er alla!

/Anders

Sista sucken?

Min mormor ska fylla 95 nästa torsdag. Jag är så imponerad av denna kvinna som fortfarande är så klar i huvudet och har betytt så mycket för mig och oss alla. Men hon blir allt mattare. Pratade med henne i telefon för några dagar sedan och hon hör knappt vad man säger längre. Hennes sjukdom börjar göra sig gällande och det kanske inte är så lång tid kvar. Jag kommer att sakna min älskade mormor när hon väl kastat in handduken!

Däremot tror jag inte jag kommer att sakna RSS-läsare. På kursen jag försöker hinna att läsa handlar det just nu om RSS-flöden. Att ha ytterligare en brevlåda att öppna och försöka hålla koll på känns inte så angeläget för mig. Redan idag får jag ett antal mail både i min privata e-postlåda och jobbets. Där ramlar det in allt från 2-10 mail varje dag på sådant jag prenumererat på att få veta mer om. Likadant har jag knutit nyheter på min Facebooksida till mail som ramlar in i min mailbox. Skulle möjligen vara om jag tvingade ut eleverna på varsin blogg där de skrev in sina arbeten. Då kunde jag få mail direkt när någon skrivit på sin blogg. Men det får jag ju idag också när de mailar in sina dokument. Frågan är vad det tillför?

Jag har alldeles för lätt för att hitta en massa intressant överallt (och i synnerhet på nätet). Att då ha ytterligare en läsare att kolla blir bara för mycket. Information Overload! Ska jag må bra måste jag istället hela tiden se till att sortera bort och prioritera. Säga NEJ (vet knappt hur man stavar det ordet)!

Jag trivs i sommarstugan på Sturkö. När jag väl är där slipper jag en hel del "måsten" och krav. Kan koppla av utan att behöva bry mig om det ena eller andra. Skulle tro att det i vår moderna IT-ålder kommer att finnas behov av retreat, kloster, meditation, avkoppling, ovs. IT-ålderns infödingar kommer garanterat också att behöva professionell rådgivning i hur man filtrerar, väljer bort, säger nej, och ser till att tillvaron blir dräglig och harmonisk.

Eller vad tror du?

Solo, en utmaning?

Jo så är det faktiskt. Nu menar jag inte att vara singel, eller att sitta ensam och slölyssna på OS, utan att försöka ta till sig Biggs Solo-taxonomi. Det låter självklart när man ser de tre vinklarna på inlärning.
1. Att bara dela in eleverna i bra eller dåliga. Att bedöma dem efter vad de är. Visst gläds man över att vissa elever har så lätt att lära och når bra resultat. Och det känns ibland som om det inte finns något hopp för de svagare.
2. Att försöka bli en engagerad och pedagogisk lärare i motsats till ostrukturerad och oengagerad. Att bedöma undervisningens kvalité beroende på hurdan läraren är.
3. Den högsta nivån där man fokuserar på vad eleverna gör, och att de lär sig rätt saker. Att vara noggrann med att se till att examination mäter det man avser att eleverna ska lära sig. Så inte elever med bra studieteknik memorerar fakta bara för provet.

Gud: hjälp mig att utveckla min förmåga åt detta håll. Att lära mig ställa de rätta frågorna. Att ge eleverna bra uppgifter som får dem att utveckla sitt tänkande och skapa användbara kunskaper. Uppgifter och inlärningsstrukturer som genererar bra inlärningssituationer. Där de dessutom får känna kraften av inlärning tillsammans, inte bara på egen hand.

Kollektiv resa i kylans tecken

Jo, det var ju det där med snön. Varje dag fylls den på bit för bit. Ju mer den packas desto mera is och modd där jag försöker cykla i samhället. Hjulen sladdar till och jag får hjärtat i halsgropen när jag hör en bil komma emot mig. Men det lyckades denna gången också. Börjar jag tröttna på den, eller är det fortfarande en härlig känsla med allt det vita där ute?

Lite som i Moskva. Först undrade jag varför det stod gummor och hackade is vid nästan varenda busshållplatserna där. Sen förstod jag att med en så lång vinter packas snön till hal is. Och snön under en hel Moskvavinter bygger många decimeter is. Då är den enda lösningen att hacka bort den. Vi är så ovana vid detta här i vårt land, för hur ofta har vi minus och snö en så lång period?

Måste ändå tycka att snön är vänlig och mjuk. Trots att den orsakade ett besök på akuten i tisdags. Jo, det var friluftsdag på skolan och vi åkte till skidbacken i Hestra. De flesta susade snabbt iväg i backen och jag hade lovat finnas med bland nybörjarna. Lite seg start för en tjej som fick fel storlek på pjäxorna. Vi tryckte in oss i skidboden och lyckades få ett par som passade bättre. Och sen ut och se om det gick att styra och bromsa. Jodå. Den lättaste barnbacken var snart passerad och så dags för backe två. Gick bra i början men så tog gravitationen överhand och plötsligt gick det för fort. Och vad gör man när inte har kontakt med skidorna och inser att det står människor rakt fram. Jo, hon ramlade förstås, men med en arm under sig i fel vinkel.

Vi åkte till akuten i Växjö. Väntan förstås. Och sen kom en ung AT-läkare som försiktigt kände på hennes arm. Skulle vi röntga hela henne kanske? Efter rådgivning och lite hårdare klämmande av en rutinerad läkare begränsades det till axeln. Och mera väntan. Tre timmar senare fick vi glädjande reda på att det inte var något brutet. Bara mjukdelsskador.

Idag hjälpte snön mig med exotiska kontakter. Tänkte ta mig ner till sommartorpen för att kunna koppla av ordentligt i helgen. Bilen, frugan och svärmor for på annat håll, så den enda chansen att komma dit var att åka kollektivt. Efter en timmas planerande hittade jag den enda möjliga kombinationen av färdmedel. Vid normala förhållanden skulle det gått perfekt med byte i Ronneby och Karlskrona. Men så nonchalerade jag resans svagaste länk. Den andra delresan skulle gå via tåg...

Tack vare att tåget blev inställt fick jag stå och frysa i 25 minuter vid Ronneby station. Små hurtiga utrop i högtalarna värmde inte mycket. Plötsligt hör jag samtal på andra språk än svenska. Det låter bekant. Pakistan, eller Sri Lanka? Hello friend, we are from India. Och varför hamnar ni här i snöyran då? Aha, utbytesstudenter på Ronneby Högskola förstås. Software Engineering. Aha, då var det IT-snack igen. Och jag öppnar dörrarna direkt. Hur ser arbetsmarknaden ut här i Sverige? Halade upp en Computer Sweden ur ryggan och snart satt vi och översatte jobb till engelska.

Självkart missade jag bussen till Sturkö. Jämjöbussen stannar vid avfartsvägen och sen är det bara en mil att gå. I snöyran. I mörkret. Och nu börjar det blåsa och snöa allt mer. Tack älskade Lisbeth och Karl-Göran! För att ni kunde ställa upp och hämta mig. Snön skapar både värme, gemenskap och internationella kontakter! Jag älskar snön!