Kamp och befrielse

Kampen är över. Ja dansbandskampen förstås. Livets hårda kamp går nog vidare ett par ronder till. Inte för att jag följt speciellt många av programmen, men detta sista fastnade jag framför. Det spritter i benen när jag hör dansvänlig musik. Liksom har svårt att sitta still. Sedan vi började gå på buggkurs för några år sen har jag lärt mig uppskatta musik som svänger ännu mer.

När jag var ung tycket jag dansbandsmusik bara var pinsam. Fortfarande känner jag de vibbarna för en del gamla mossiga dansbandslåtar. Det är glädjande att se att den gengren kan förnyas. Speciellt gillar jag när de rockar till låtarna som många av banden i TV-serien gjort. Jag är ju svag för distade gitarrer, allt sedan jag vid 12 års ålder fick min första gitarr.

Höstterminens slit och kamp är nu över och jag drar en lättnadens suck. Jag har aldrig varit med om en tuffare höst med allt för många lektioner i veckan och känt väggens vibrationer framför ansiktet många gånger. Oftast stupat i säng halv elva och insett att jag i stort sett bara hunnit med att planera morgondagens lektioner. Det berodde på ett obalanserat schema där jag naturligtvis får kompensation genom färre lektioner i vår, men den kompensationen hade inte varit värd något om jag träffat väggen.

När man som jag nått vuxen ålder märker jag att jag har gränser jag inte trodde fanns. Förr kunde jag slita och ligga i, men nu markerar kroppen på ett tydligt sätt att den inte ställer upp på allt för hård press. Och jag som lystet hängt vid datorer många timmar per dag känner emellanåt att datorn blir ett hot mot min hälsa. Lärdomen är att försöka balansera min tid framför datorn i förhållande till en lagom dos av fysisk träning.

I eftermiddags signalerade kroppen att den var trött på att sitta still, så för några timmar sedan bytte jag om och sprang jag 6 km. En befriande känsla infann sig. Kroppen svävade fram och benen flög över de snöbelagda vägarna. Så härligt! Jag måste prioritera träning hårdare i framtiden och stillasittande t.ex. framför datorn måste jag ransonera.

Nu närmar sig julhelgen och släktens ankomst med storsteg, så detta blir det sista i min lilla blogg före helgen.

God jul på dig och jag önskar dig glada dagar och mycket lycka mitt i slitet!