F**k You Twitter

Nu ska du få en kort analys av de sociala medierna Myspace, Twitter, och Facebook.

Min bild av Myspace är att det nu passerat popularitetstoppen och blir nu allt med igengrott med reklam och tappar publik. Efter att ha varit så stort i många år tror jag däremot inte att denna stjärna kommer att slockna lika snabbt som t.ex. IT-succén Netscape gjorde. Min gissning är att Youtube numera är en mycket bredare kanal att sprida ny musik och artister på. Sen har vi ju guldägget Spotify, där jag får massor av nya musiktips flera gånger i veckan. Spotify har väckt liv i mitt flämtande musiklyssnande som Myspace aldrig gjorde trots att vi med vår lilla grupp Finally Found tryckte in några låtar där. Den gamla radioapparaten på bilden från Philips var med och gjorde radion till ett första musikmassmedium. Är månde Youtube och Spotify de ultimata musikmedierna?

Idag offrade jag några minuter åt Twitter. Inte många av mina kompisar twittrar, däremot bor alla på FB. Och när jag ser hur snabbt FB käkar av mitt livs minuter är valet enkelt. Mitt liv behöver inte fler passiva datorminuter. Jag är ingen hungrig kändisnyhetskonsument, och hittar inte så många vänner där. Jag vill vara där mina vänner finns och då är valet enkelt idag (FB). Får jag citera artisten Lily Allen som nämndes i IKT-kursen så säger jag (håll för öronen om du är lika känslig som jag): "Fuck You merry merry" Twitter.

Kommentar: Linn har på sin blogg lagt in bra sätt att använda Twitter i undervisningen, se länk.

Nog går det att använda sociala nätverk i undervisningen. För att få kontakt med personer som har slut på batteriet på mobilen och sitter vid en dator försjunken i att sköta djuren i FarmVille. Eller för att få igång en diskussion om ett ämne där man inte träffas IRL. Eller för att lägga ut info för dem som inte har tillgång till mer dedikerade gemensamma kursareor. Eller för att knyta nya kontakter och hitta gemensamma nämnare. Perfekt om man vill träna språk eller hitta vänner över hela klotet.

Visst finns det också risker:

- Först och främst är det lockande att hamna på sidospår när man tumlar runt i sociala nätverk, och då sjunker fokusering och effektivitet.

- Skriftlig kommunikation ger emellanåt upphov till missförstånd och jag har själv varit med om att elever blivit ovänner på grund av några snabbt skrivna rader. När man förmedlar ett budskap med enbart bokstäver och lite smileys fattas all den feedback man annars uppfattar i minspel och gester när man möts IRL. Till och med i ett telefonsamtal finns det fler möjligheter att uppfatta tvekan och nyanser i rösten.

- De flesta av mina elever är väl medvetna om risker med "fula gubbar på nätet", men ändå är man sårbar och offentlig på ett nytt sätt. I de sociala medierna lämnar man utan att blinka ut massor av fakta. Till exempel kan ett foto av dig med en mössa med texten "Porn Star" göra att du förlorar jobbet. Eller andra fakta kan leda till att du får ett jobb eftersom arbetsgivare får en ganska tydlig bild av dig via sociala medier när du söker jobb.

- Sen är det förstås det där med utsattheten. Ja när några onyanserat skriver om nån på nätet. Flera hjälper till, och snart är det en storm av nätmobbing som ingen kan värja sig från. En storm som dessutom inte går att göra ogjord. Inte går att radera, den har redan fastnat i massor av noder på nätet. Därför behövs föräldrar på nätet precis som föräldrar på stan en lördagkväll. För där olika åldrar möts skärper man sig väl lite, eller?

:) Gonatt!

Jordgubbstvillingar?

I höstas planterade jag jordgubbsplantor på torpet. Fick plantorna av min mor som är proffs på plantor. Visste du att dessa plantor är enäggstvillingar med min mors plantor? De förökar sig nämligen med revor som sträcker sig några decimeter ut från moderplantan. Längst ut i spetsen på revan bildas en ny liten planta som snart rotar sig. Och vips har en bebisplanta fastnat i marken. Sprider sig nästan som ogräs.

När jag installerar om en dator, eller hamnar på en ny dator brukar jag lägga upp de vanligaste länkarna/bokmärkena i den webbläsare jag för stunden tycker bäst om. Jag vill se till att jag lätt hittar Google (min favoritstartsida), min hotmail, direktlänkar till sr.se, svt.se, eniro, hitta.se, birthday.se och en del annat. Ibland är jag noga med att spara gamla länkar innan jag blåser om datorn. Men många gånger gör jag om listan från början för att bara få med de viktigaste fräschaste länkarna. Gamla bokmärkeslistor tenderar nämligen att bli inaktuella ganska fort.

För tillfället har jag blivit lite förtjust i snabbheten i Google Crome. Där har jag också den fördelen att mina bokmärken synkas, så oavsett vilken dator jag sätter mig vid och kör Crome så har jag samma bokmärken med mig. Enda nackdelen med Crome är att den inte klassificerats för de banker jag ibland behöver gå in på. Därför har jag också Firefox med som min andra läsare.

I IKT-kursen skulle vi testa bokmärkestjänster på webben. För att komma åt den jag testade (decicious.com) var man förstås tvungen att ha ett yahoo ID. Gissa om man blir glad för att behöva regga sig på allsköns siter? Grr, nåja det gick väl. Efter kursen kommer jag ändå att låta kontot dö efter ett tag. Nackdel 1 = ytterligare konto att hålla reda på när man som jag är en vagabond bland datorer. Den handskrivna kontolistan med krypterade lösenord blir allt längre...

I den fotokurs jag håller på fredagarna lägger jag ut veckans lektion inkl bildmaterial och länkar på skolans nätverk. Oftast använder jag bokmärken/länkar så att jag är sändaren av bokmärket och eleverna går dit och utför diverse uppdrag. Då har jag redan bra kanaler för att organisera dessa bokmärken och tycker inte det tillför något att lägga över dem i ett nytt system. Jag vill inte bygga upp ytterligare ramverk som ska underhållas. När man som jag levt i drygt 50 år inser jag min begränsning. Jag vill inte fylla mitt liv med ytterligare måsten. Nu vill jag bara förenkla och rationalisera. Välja det bästa, och inte springa in i så många återvändsgränder mer. Länkar och bokmärken är ju trots allt bara spegling av verkligheten. Som löv som vissnar när de tappar kontakten med trädet.

Bättre vore att likt jordgubbsplantan klona ut nya friska revor som ersätter de gamla samlingarna av bokmärken. Bort med gamla löv och döda plantor. Regelbundet kasta sina gamla bokmärkeslistor och göra nya. Hålla kvar vid det som har livskraft och rensa undan tillfälliga besök på sajter som visst var intressanta, men inte var något som är intressant i längden.

Skapa tillsammans?

Söndag idag igen. Vad snabbt de kommer nu för tiden. Sitter och funderar på vad vi kommer att skapa tillsammans på danskursen i kväll. Dansen ger alltid massor av energi och endorfiner som räcker flera dagar framåt.

Tänk om jag hittade nya nycklar för att stimulera elevernas gemensamma lärande med Wikis. Att de fick lära sig grunderna i Datorkunskapskursen och till exempel fick skapa projektrapporter tillsammans i kursen Projekt och företagande.

Vi har redan First Class som gemensamt konferenssystem/intranät på skolan. Där finns dessa möjligheter inbyggda, men det är inte många som skriver gemensamma dokument där. Jag försökte köra igång en klasskonferens bara för min klass, men det blev en engångstest som ingen drev vidare. Vill de småprata är Facebook (eller Bilddagboken så länge de fortfarande är kvar där) mycket bättre.

Som ett litet test skapade jag en wiki i PBworks. Men där insåg jag att stommen bara är på engelska. En del av mina elever klarar engelskan bra, men det finns en stor grupp som bara låser sig och då inte klarar något alls när jag inte hänger över dem och översätter. När jag hinner får jag testa www.wiki-site.com som går att få på svenska.

En sak man måste se upp med ang Wikis och vår vanliga skolorganisation med ett tidsschema är att alla i en klass har lektion samtidigt, och simultan redigering inte fungerar så bra i wikidokument. Man får organisera så att alla får lära sig skriva, men att de antingen redigerar tillsammans på en dator, eller separera dem i tid.

Det bästa med wikis är förstås att det är ett verktyg som bygger på människans sociala behov: att jobba tillsammans. Där finns en drivkraft som kan övervinna många hinder. Gruppen ställer om den är rätt sammansatt höga krav på de enskilda medlemmarna.

Nu när jag fått en liten aning om möjligheterna behöver jag bara lite konkreta exempel som passar på mina kurser. Ska leta vidare. Eller har du några bra tips?

Mormors ersättare?

Tiden går, men mina prestationer hinner inte riktigt med. Men livet går vidare. Min mormor fyllde 95 för några veckor sedan men har varit mycket svag. För några dagar sedan drog hon sitt sista andetag. Hon finns inte mer här på jorden, inte ens på Youtube. När jag visade henne en webbkamera för 15 år sedan var hon ytterst misstänksam, och ville absolut inte hamna i datorn. Men idag finns hon faktiskt på släktens blogg där fotot på henne och hennes barn, barnbarn, barbarns barn, och barnbarns barnbarn fanns med.

Apropå Youtube, så är det en riktigt bra uppfinning. I skolan har jag ofta plockat fram snuttar och visat för mina elever. Det är inte alltid så lätt att hitta bra saker, men t.ex. i en kurs som heter Försäljning och service fanns det en del att plocka fram som eleverna uppskattade. Jo jag är rätt såld för Youtubes möjligheter, men också dess gränser. Svagheterna är t.ex. att du kan hitta allsköns bråte här. Exempelvis jag och några vänner som försöker oss på en enkel heminspelning med vårt lilla band.

Likaså hittar du en del av mina elevers kreativa framfart om du söker på min skolas nam. Kanske borde jag inte lärt mina fotoelever använda videokamera, eller hade de kommit på det själva ändå.

Slutsatsen är självklar: Youtube är ett bra och lättanvänt verktyg som passar bra för utbildning, både att titta på och att lägga ut sina alster! Men det kan aldrig ersätta min fantastiska mormor Elly!